Jag ska bli mamma.
Fram tills nu har jag inte tänkt så mycket på själva förlossningen och inte heller hur det blir efteråt. Men jag har insett nu att jag faktiskt ska föda. Att jag måste klämma ut en 3+ kg och har inget annat val. En sak jag skippat att tänka på innan, och bara fantiserat om hur underbart det kommer va att ha en lite bebis. Det är skrämmande och jag är aningen nervös. Börjar också så smått inse verkligenheten av att bli mamma. Eller att jag faktiskt ska bli mamma. Har så van vid att han ligger och gosar sig i magen, sparkar och puffar. I snart 37 hela veckor har han funnits och han kan komma precis när som helst. Att jag just nu sitter här i soffan precis som vanligt men imorgon vid samma tid kan va mamma till en liten pojke är något som är svårt att greppa. Tror inte riktigt det går att förbereda sig för sitt första barn på det viset. Vi har köpt allt han behöver, och lite till. Men mentalt förberedd blir man nog inte helt. Det ska bli underbart i alla fall!