Mina första värkar.
Inatt lite i elva, eller torsdag kväll vid 23 tiden om man hellre vill det, så började mina föra värkar komma. Först nån liten förvarning med magont precis i nederkanten av magen. Sen satte det igång på riktigt. Enligt mig intensiva värkar i ca en minut med ungefär nio minuters mellanrum. Sjuttsiken vad ont det gjorde. Tänkte under den värsta att detta kommer jag inte klara. Detta var ju dom första värkarna jag fått, tänk då sen när det gått längre in i skedet. Men det gick. Mannen sov så gott bredvid, helt ovetandes. Onödigt att väcka om det inte är nåt han kan göra.
Sådär höll det på i två timmar. Värkar i magen. Därefter ändrades det till värkar i ryggen. Inte lika intensiva, men ack så ont ändå. Samma varaktighet, ungefär samma mellanrum. Tajmade inte alla värkarna då jag var så sjukt trött. Sen blev det lite blandade värkar, både i mage och rygg. Några kom med drygt sex minuters mellanrum, nån med över tolv minuter. Klockan tre gick jag upp och åt en banan för att stilla hungern. Nu var jag inte lika trött längre heller. Värkarna var inte riktigt lika intensiva och det var lättare att ta sig igenom dom.
Framåt halv fem började det avta och jag slumrade till mellan varje värk som nu satt mest på höfterna och inte var alls lika hemska. Sambons klocka ringde vid kvart i sex som vanligt och jag berättade om min jobbiga natt. Han tyckte jag kunde väckt han. Eller ringt till förlossningen och berättat och fått synpunkter. Men tyckte inte det var lönt.
När han kört till jobbet gick jag upp för ett bad. Hade planerat hårtvätt och benrakning idag och tänkte att det är lika bra att göra det nu direkt ifall att värkarna kommer tillbaka intensivt. Vill gärna va fräsch när det är dags för bb. Ett bad säger dom ska lätta på värkarna, men mina kom snarare tillbaka. Dock i mild form. Nu har jag ätit frukost och värkarna kommer fortfarande, lite starkare, men inte med sån intensiv smärta som inatt. Ska gå och lägga mig nu, och se om jag kan sova lite. Det blev nog max tre timmar inatt.
Jag hoppas verkligen att han kommer ut idag eller imorgon. Speciellt efter denna jobbiga natten. Är förstförderska så har inte så stor koll på hur det ska kännas när det faktiskt är dags. Men på nåt vis känns det ändå som att det kommer ske inom dom närmsta dagarna. Håller tummarna!