Min förlossning
Torsdag kväll, den 19 december, vid elva tiden på natten kom den första värken. Hade ont hela natten och sov ingenting mer än en timme framåt fem tiden när värkarna avtog lite. Kände värkar först i magen, som sen gick bak på höfterna och ryggen och som sen kom tillbaka till magen. Hade värkar ungefär var tionde minut som varade ca en minut. På morgonen kom det tillbaka, nu bara i magen. Jag körde på som vanlgit under hela dagen ändå. Vid middagstid kom värkarna allt mellan 6-14 minuters mellanrum. Det gjorde ont, men det var hanterbart.
Halv fem kom min sambo hem från jobbet. Jag hade börjat förbereda tacos, vilket han fick fortsätta på när han kom hem. Mor kom, och stannade på mat. Jag hade tidigare under eftermiddagen/kvällen ringt förlossningen och förklarat min situation, men hon tyckte inte det lät som att det var dags, utan jag kunde ta ett bad och vänta in tiden. Nu vid femtiden hade jag ca 38.5 i temp så ringde in igen för att kolla. Det var ingen fara med febern, och värkarna var inte täta eller starka nog tyckte hon. Kunde ta två panodil och vila mig. Tog två panodil, och vid sju-halv åtta hade dom inte hjälpt alls. Värkarna kändes istället starkare. Ringde in igen och berättade, och barnmorskan sa att det lät som förvärkar men ville vi fick vi komma in. Jag bestämde mig för att åka in och kolla om jag är öppen nånting eller om det bara är förvärkar.
Vid kvart över åtta är vi inne på förlossningen och kommer i i rum två för kontroll. Barnmorskan, Anita, som tar hand om oss har lite andra saker mellan så det tar en halvtimme innan jag får kopplat på ctg. Mellan 20 över åtta och halv nio har jag tre värkar. Dock hanterbara men dom gör väldigt ont. Ctg:n visar värkarna och bebisens hjärtslag. Vid halv tio kommer en värk som känns helt annorlunda än dom andra gjort. Det trycker på neråt och smärtan är en helt annan än innan. Min sambo får ringa på hjälp och barnmorskan kommer in. Hon ska kolla hur mycket öppen jag är. Personalen har gjort skiftbyte så nu är det nya barnmorskor på plats och Bodil har hand om oss nu. Värkarna kommer väldigt tätt och gör enormt ont. Barnmorskan erbjuder mig lustgas, vilket jag blir förvånad över. Det är ju bara lite värkar tänkte jag, i och med att jag bara åkt in på kontroll. Jag tar tacksamt emot lustgasen och andas i den under värkarna. Tog en aning mycket i början och blev snurrig och dåsig. Som en rejäl fylla. Blev dock inte rolig av den som många säger att dom blivit. Kommer tillbaka från lustgastoppen och andas nu lite lugnare i den. Gråter en skvätt av smärta och bm kollar hur öppen jag är. Mitt i en värk säger hon att det är dags och börjar plocka fram massa saker på ett litet metallbord. Minns inte att hon kollade hur öppen jag var, utan trodde hon tyckte det var dags med tanke på mina värkar. Frågade om jag är öppen nånting och fick 10 cm till svar. Blev chockad. Jag som åkt in för kontroll och förväntat mig åka hem igen.
Barnmorskan som förlöste mig, Bodil, vad jättebra. Hon instruerade mig hur jag skulle göra och vad som var bäst för tillfället. Stod först på knä i sängen. Vattnet hade inte gått än, så hon tryckte hål för att underlätta det momentet för mig. Det var inte alls så mycket vatten som jag väntat mig, kändes som en dl kanske. Nu kändes det bättre att krysta med det hände ändå inte tillräckligt nog och fick inte riktigt nån kraft att krysta ordentligt. Hon föreslog att vi skulle testa pallen och jag skyndade mig så gott det gick ner från sängen mellan värkarna. Det gällde att va snabb för dom kom väldigt tätt. Med sambon bakom mig och barnmorskan framför mig satt jag på pallen en stund och klämde. Det gick lite lättare då jag kunde hålla sambon i handen och hålla emot för att få mer kraft.
Efter en inte så lång stund på pallen sa bm att detta funkar inte. Bebisen var för ansträngd och hon ville koppla elektrod på hans huvud för att ha koll på att allt var bra där inne. Jag fick hoppa upp i sängen kvickt, med paus för värk innan jag hann upp. Bm, min sambo och jag själv höll i mina ben vid varje krystvärk för att jag skulle få mer kraft. Bm satte elektroden och han visade sig inte alls nöjd där inne nu. Blev tillsagd att krysta på ännu mer för han var tvungen att komma ut nu. Jag hörde ordet sugklocka, men orkade inte tänka mer på det. Dom förberedde för ett eventuellt klipp och gav mig bedövningsspruta. Fick en kanyl i handen och en vätska insprutad. Kort därefter var hon tvungen att klippa och efter två krystningar var huvudet ute. Det gjorde inte lika ont att krysta längre vilket var tur då hon direkt sa åt mig att krysta igen för att få ut kroppen också. Jag tryckte på allt vad jag kunde och kände hur han forsade ut ur mig och hur magen blev tom på en sekund. En extremt underligt känsla som inte går att beskriva. Väldigt skönt och blev lättad i hela kroppen.
Han kom upp på min mage i bara några få sekunder. Dom klippte navelsträngen och tog sen bort han till ett litet bord. Där fick han hjälp att andas eftersom att han varit så ansträngd under förlossningen. Han fick tilläggsersättning för att få tillbaka energin han gjort av med under förlossningen. Där låg jag i sängen och hade knappt fått en blick på min son. Under tiden dom höll på skulle moderkakan ut, vilket den gjorde på en krystning. Därefter blev jag sydd efter klippet. Fick ett stygn men kände nålen och hur tråden rasslade genom huden så fick lite bedövningsspray och sen ännu en bedövningsspruta på det. Hon fortsatte att sy, vilket tog ett bra tag. Åtta stygn blev det.
Min sambo tog bild med mobilen på vår lilla bebis så jag kunde se hur han såg ut. Väldigt liten, slapp och med mask över munnen för extra luft. Men så himla fin! När dom var klara med allt med mig fick jag stiga ur sängen. Jag fick ny skjorta och fick äntligen se vår son på riktigt för första gången. Dom tog blodprov och några andra tester på honom och allt var bra. Efter 45 minuter sammanlagt med extra luft var han nu pigg och klarade sig helt själv. Han blev vägd och mätt. 2996g och 46cm lång. En liten krabat. Min sambo fick sätta på första blöjan och hålla honom för första gången. Dom bäddade om sängen till mig så jag kunde lägga mig igen. Fick äntligen hålla min son för första gången. Han ammade efter ett tag och var hur nöjd som helst.
Inte förens nu kunde min sambo gå ner till bilen och hämta upp väskan jag packat och förberett med allt jag skulle ha innan, under och efter förlossningen. Ingenting blev använt som tänkt. Det hans inte med förlossningsbrev eller blodgrupperingspapper och kameran låg i väskan med allt det andra. Trots att inget blev som planerat, att det gick så fort och att jag blev väldigt överraskad att det faktiskt var dags när vi bara åkt in för kontroll gick det ändå väldigt bra.
Han kom ut 23.02 den 20 december 2013. 58 minuter innan beräknad förlossning. Vi fick familjerum och låg kvar till den 22 då vi skrevs ut med bra provsvar på både vår son och på mig.